Filmen kickstartar med en teaser där en grupp dykare återvänder till hotellet och förödelsens som tsunamin skapat. Båten de åker med passerar igenom skräp och lik. När de väl är i land börjar de ropa efter sina anhöriga.
Sedan tas vi tillbaka till dagen innan - vi introduceras till två familjer på lyxsemester i paradiset. Sedan inträffar katastrofen. Vissa tagningar ser nästan dokumentäraktiga ut - som om de vore autentiska. Det är snyggt och förskräckligt.
När en av huvudrollsinnehavarna (Chiwetel Ejiofor) vaknar upp är han begravd under löv och hans dotter saknas. En lokalbo hjälper han och de försöker ta sig till högre land i fall att en ny våg skulle komma. Tillsammans med flera andra försöker de ta sig till Phuket. Fler och fler personer introduceras: storbrittaniens ambassadör (Hugh Bonneville), en hjälparbetare (Toni Collette) och en journalist (Tim Roth).
Det är imponerande skådespelarinsatser, främst av Chiwetel Ejiofor och hans sörjande fru (Sophie Okonedo). Vissa karaktärer känns lite väl endimensionella men på det stora hela är det bra. Historien serverar inget direkt oväntat (det kan man i för sig inte förvänta sig). Vissa bifakta som jag själv inte visste om förvånar. Får se vad del 2 (ikväll kl 21.00 på tv3) har att erbjuda. Kanske några får åka hem - men så mycket mer förväntar jag mig inte. Det finns inte så mycket utrymme för att något drastiskt skall hända. Lite nyfiken är jag dock om Ejiofor och Okonedo tar sig hem tillsammans. Sevärt - men bara en gång.
onsdag 10 januari 2007
tisdag 9 januari 2007
Tsunami: the aftermath
Kvällens (höjdpunkt) på tv: miniserien Tsuanmi: the aftermath.
Nominerad till 3 golden globe statyetter för lysande skådespelarinsattser. Och det är rollistan som är den främsta anledning till att jag skall se i alla fall första avsnittet... vi får nämligen se bland annat Tim Roth & Toni Collette.
Så sätt Grey's Anatomy eller House (jag tror inte ni kan välja något annat på en vanlig tisdag) på inspelning och slå istället på tv3! Kl 21...
Nominerad till 3 golden globe statyetter för lysande skådespelarinsattser. Och det är rollistan som är den främsta anledning till att jag skall se i alla fall första avsnittet... vi får nämligen se bland annat Tim Roth & Toni Collette.
Så sätt Grey's Anatomy eller House (jag tror inte ni kan välja något annat på en vanlig tisdag) på inspelning och slå istället på tv3! Kl 21...
söndag 7 januari 2007
Fegheten hos Scrubs
Scrubs har varit en fantastisk serie som jag har följt slaviskt från säsong till säsong. Nu när säsong 6 har börjat (kanske den sista säsongen någonsin eftersom Zach Braff har sagt han har tröttnat) slår det mig att serien har utvecklat en ingrodd feghet. En feghet mot att ta ut svängarna, låta karaktärerna verkligen växa och blir riktigt originell. Det är en feghet som enligt min åsikt hotar att förstöra ett bra slut på serien.
Det är inte minst tydligt när jag av en slump tittade in på aftonbladets hemsida och såg rubriken på Fredrik Virtanens senast blogginlägg: ”’Scrubs’ ger mig insikter om livet”. Inlägget handlade om att Virtanens Riktiga liv väntade runt hörnet. Det var när han såg avsnittet My Philosophy där en dödssjuk Jill Tracy och några ur skådespelarensemblen sjunger Colin Hays Waiting for My Real Life to Begin. Avsnittet är från mitten av säsong 2 och tyvärr var det ett tag sen Scrubs kunde ge en insikter om livet. Visst finns det små ljuspunkter här och där som i till exempel avsnittet My Lunch föregående säsong men där följande avsnitt kunde ta ut svängarna och verkligen förändra/utveckla karaktärerna så tar fegheten över och allt är glömt, allt går tillbaka till det normala efter ett avsnitt. I det nämnda avsnittet ovan gör Dr Cox ett felaktigt val och tre patienter dör. Här kunde Dr Cox verkligen ha avgått (kanske bara för resten av säsongen kanske, men i alla fall) men istället sitter han och tjurar på soffan med en whiskey under ett helt avsnitt och sedan bestämmer han sig för att gå tillbaka till jobbet.
Ett andra exempel är när Elliot får ett nytt jobb på ett annat sjukhus i slutet av säsong 4. Visserligen börjar hon jobba där men efter ett par avsnitt får hon sparken och är tillbaka på Sacred Heart. Nu har hon fått ett nytt jobb igen, men denna gång behöver hon inte ens lämna sjukhuset – hennes nya kontor som privatpraktiserande läkare är tvärs över korridoren.
Det sista exemplet på denna feghet är också hämtat från den senaste säsongen där JD skall bli pappa precis som ”alla” andra. Okej TRE graviditeter kan kännas lite överflödigt bara det – men det skapar utrymme för att ta upp seriösa ämnen som till exempel abort. Scrubs har alltid för mig varit en serie där sådana allvarliga och seriösa ämnen kan behandlas med värdighet. Men såklart blev det en väldigt naiv och enkel lösning – de behåller barnet! Och sedan fick JDs flickvän Kim ett jobb i en annan stad och då tänkte jag: Aha det är så JD försvinner ur serien! Men icke sa nicke – Kim skall bara vara borta i fyra månader. Och så undviker serieskaparna ännu en möjlighet att utveckla serien och karaktärerna. (Som en parentes kan jag tillägga att Bill Lawrence verkar göra samma misstag som med Spin City: slänga in en ”ny” karaktär, en kvinna, i slutet på en serie. Spin City blev inte riktig så bra när Heather Locklear kom in i bilden, och Elizabeth Banks verkar ha en liknande effekt här. Synd på så rara ärtor.)
Trots denna feghet kommer jag att med spänning fortsätta följa serien. Den har fortfarande flera element som gör den till den idag bästa komediserien. Och vem vet kanske det händer oväntade saker – Carla verkar ha fått postpartum depression (depression efter graviditet). Får se om fegheten bestämmer utgången här också.
Fredrik Virtanens blogg
Det är inte minst tydligt när jag av en slump tittade in på aftonbladets hemsida och såg rubriken på Fredrik Virtanens senast blogginlägg: ”’Scrubs’ ger mig insikter om livet”. Inlägget handlade om att Virtanens Riktiga liv väntade runt hörnet. Det var när han såg avsnittet My Philosophy där en dödssjuk Jill Tracy och några ur skådespelarensemblen sjunger Colin Hays Waiting for My Real Life to Begin. Avsnittet är från mitten av säsong 2 och tyvärr var det ett tag sen Scrubs kunde ge en insikter om livet. Visst finns det små ljuspunkter här och där som i till exempel avsnittet My Lunch föregående säsong men där följande avsnitt kunde ta ut svängarna och verkligen förändra/utveckla karaktärerna så tar fegheten över och allt är glömt, allt går tillbaka till det normala efter ett avsnitt. I det nämnda avsnittet ovan gör Dr Cox ett felaktigt val och tre patienter dör. Här kunde Dr Cox verkligen ha avgått (kanske bara för resten av säsongen kanske, men i alla fall) men istället sitter han och tjurar på soffan med en whiskey under ett helt avsnitt och sedan bestämmer han sig för att gå tillbaka till jobbet.
Ett andra exempel är när Elliot får ett nytt jobb på ett annat sjukhus i slutet av säsong 4. Visserligen börjar hon jobba där men efter ett par avsnitt får hon sparken och är tillbaka på Sacred Heart. Nu har hon fått ett nytt jobb igen, men denna gång behöver hon inte ens lämna sjukhuset – hennes nya kontor som privatpraktiserande läkare är tvärs över korridoren.
Det sista exemplet på denna feghet är också hämtat från den senaste säsongen där JD skall bli pappa precis som ”alla” andra. Okej TRE graviditeter kan kännas lite överflödigt bara det – men det skapar utrymme för att ta upp seriösa ämnen som till exempel abort. Scrubs har alltid för mig varit en serie där sådana allvarliga och seriösa ämnen kan behandlas med värdighet. Men såklart blev det en väldigt naiv och enkel lösning – de behåller barnet! Och sedan fick JDs flickvän Kim ett jobb i en annan stad och då tänkte jag: Aha det är så JD försvinner ur serien! Men icke sa nicke – Kim skall bara vara borta i fyra månader. Och så undviker serieskaparna ännu en möjlighet att utveckla serien och karaktärerna. (Som en parentes kan jag tillägga att Bill Lawrence verkar göra samma misstag som med Spin City: slänga in en ”ny” karaktär, en kvinna, i slutet på en serie. Spin City blev inte riktig så bra när Heather Locklear kom in i bilden, och Elizabeth Banks verkar ha en liknande effekt här. Synd på så rara ärtor.)
Trots denna feghet kommer jag att med spänning fortsätta följa serien. Den har fortfarande flera element som gör den till den idag bästa komediserien. Och vem vet kanske det händer oväntade saker – Carla verkar ha fått postpartum depression (depression efter graviditet). Får se om fegheten bestämmer utgången här också.
Fredrik Virtanens blogg
lördag 6 januari 2007
Frostbiten
Jag och flickvännen gick och hyrde Frostbiten här om kvällen och tanken som svävade i huvudet innan var: en svensk skräckkomedi kan det verkligen vara något att ha? Efter en och en halv timme är svaret: definitivt!
Filmen börjar lite segt i mitt tycke med en lång krigssekvens från 1944 års östfront. Efter ett par minuter börjar jag fundera på vad det här har med vampyrer i norrland att göra. Men de frivilliga svenska soldaterna attackeras av vampyrer och kopplingen till filmens tema är gjord. Vi förflyttas till nutid och en svensk småstad där det är midvinter och solen inte kommer att gå upp på en månad. Mor och dotter flyttar dit på grund av att morsan vill jobba nära en känd gentekniker (på ett sjukhus!). Vi får se en mopedist bli överfallen av någon eller något som tydligen ser allt i rött. Och det är upptakten till denna svenska vampyr film.
Trots att dialogen låter styltig på svenska och skådespelarinsatserna inte alltid är så bra (det kräver i och för sig inte genren) så gillar jag resultatet. Filmen är kanske inte så originell ur en internationell synvinkel men det känns fräsch och innovativt ur en svensk synvinkel. Applåder för det i en tid då det produceras allt för många efter-mallen-filmer. Filmen är bitvis riktigt underhållande; speciellt då en viss hund tillåts ha ”dialog” med en vampyrsmittat kille. Och slutet är faktiskt riktigt bra, jag skall inte avslöja det men jag fick i alla fall en känsla av att de avslutade filmen på rätt ställe i tiden. Jag kan tänka mig flera sätt som filmmakarna kunde förstöra slutet men de undviker det galant. På det stora hela: ett bra svenskt försök.
Filmen börjar lite segt i mitt tycke med en lång krigssekvens från 1944 års östfront. Efter ett par minuter börjar jag fundera på vad det här har med vampyrer i norrland att göra. Men de frivilliga svenska soldaterna attackeras av vampyrer och kopplingen till filmens tema är gjord. Vi förflyttas till nutid och en svensk småstad där det är midvinter och solen inte kommer att gå upp på en månad. Mor och dotter flyttar dit på grund av att morsan vill jobba nära en känd gentekniker (på ett sjukhus!). Vi får se en mopedist bli överfallen av någon eller något som tydligen ser allt i rött. Och det är upptakten till denna svenska vampyr film.
Trots att dialogen låter styltig på svenska och skådespelarinsatserna inte alltid är så bra (det kräver i och för sig inte genren) så gillar jag resultatet. Filmen är kanske inte så originell ur en internationell synvinkel men det känns fräsch och innovativt ur en svensk synvinkel. Applåder för det i en tid då det produceras allt för många efter-mallen-filmer. Filmen är bitvis riktigt underhållande; speciellt då en viss hund tillåts ha ”dialog” med en vampyrsmittat kille. Och slutet är faktiskt riktigt bra, jag skall inte avslöja det men jag fick i alla fall en känsla av att de avslutade filmen på rätt ställe i tiden. Jag kan tänka mig flera sätt som filmmakarna kunde förstöra slutet men de undviker det galant. På det stora hela: ett bra svenskt försök.
onsdag 3 januari 2007
The Squid and the whale
En av förra årets filmhöjdpunkter släpptes på DVD för ett par dagar sedan. Tydligen är det fler än jag som tyckte den var bra eller ville se den - både på discshop.se och cdon.com är den tillfälligt slut. Om ni vill ha den nu får ni söka er till Ginza.
Filmen är ett skillsmässodrama av Noah Baumbach (se The Life Aquatic with Steve Zissou). Fantastiska Laura Linnley utgör tillsammans med Jeff Daniels föräldraparet som bestämmer sig för att skilja sig. Barnen skall bo varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos far, men de har sina favoriter och väljer sida. Linnley och Daniels är både författare - Linnley är på väg upp och Daniels har sätt sina bästa dagar. Såklart utvecklas detta till en kamp för barnen, precis som det kan bli i en skillsmässa. Men det går aldrig överstyr och blir sentimentalt eller åt andra hållet och blir farsmässigt. Det är ett bra manus och skådespelarinsatserna är mycket bra överlag.
Så iväg till Ginza och köp den redan idag - eller cykla iväg till närmaste hyrvideobutik!
Filmen är ett skillsmässodrama av Noah Baumbach (se The Life Aquatic with Steve Zissou). Fantastiska Laura Linnley utgör tillsammans med Jeff Daniels föräldraparet som bestämmer sig för att skilja sig. Barnen skall bo varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos far, men de har sina favoriter och väljer sida. Linnley och Daniels är både författare - Linnley är på väg upp och Daniels har sätt sina bästa dagar. Såklart utvecklas detta till en kamp för barnen, precis som det kan bli i en skillsmässa. Men det går aldrig överstyr och blir sentimentalt eller åt andra hållet och blir farsmässigt. Det är ett bra manus och skådespelarinsatserna är mycket bra överlag.
Så iväg till Ginza och köp den redan idag - eller cykla iväg till närmaste hyrvideobutik!
tisdag 2 januari 2007
Mer Indy
Den nya India Jones filmen skall enligt uppgift börja filmas i juni och självklart är det Spielberg som står bakom kameran!
Såg förövrigt den första filmen igår igen... kan bara säga att den har åldrats med värdighet. Riktigt snygg för att vara för 25 år sen.
Läs mer på:
http://www.comingsoon.net/news/movienews.php?id=18208
Såg förövrigt den första filmen igår igen... kan bara säga att den har åldrats med värdighet. Riktigt snygg för att vara för 25 år sen.
Läs mer på:
http://www.comingsoon.net/news/movienews.php?id=18208
måndag 1 januari 2007
Indiana Jones 4
Nu skall manuset till den fjärde Indiana Jones filmen vara färdigskrivet och inspelningen kan påbörjas!
Självklart är det den nu 64 åriga Harrison Ford som åter tar på sig hatten. Frågan är hur Fords ålder påverkar filmen. Visserligen ryktas det om att filmen skall utspela sig ungefär ett decennium efter de andra filmerna men jag får i alla fall känslan av "Indy-i-rullstol"-scenario.
George Lucas vill ha tillbaka Sean Connery som Indys farsa, och Lucas har tidigare sagt att han kommer skriva in Sean i manuset även om han inte tackat ja. Det rycktas också om att de tidigare Indy-brudarna skall göra cameoroller. Men det mest spännande ryktet är att Natalie Portman (en av mina favisar) skall spela Indys dotter!
Ja vi får väl se hur det artar sig - spännande skall det bli. Och jag kommer definitivt stå i biokön - Indiana Jones trilogin är trots allt filmklassiker av hög kvalitet.
Läs mer:
http://www.comingsoon.net/news/movienews.php?id=18197
http://comingsoon.net/films.php?id=4665
http://www.imdb.com/title/tt0367882/
Självklart är det den nu 64 åriga Harrison Ford som åter tar på sig hatten. Frågan är hur Fords ålder påverkar filmen. Visserligen ryktas det om att filmen skall utspela sig ungefär ett decennium efter de andra filmerna men jag får i alla fall känslan av "Indy-i-rullstol"-scenario.
George Lucas vill ha tillbaka Sean Connery som Indys farsa, och Lucas har tidigare sagt att han kommer skriva in Sean i manuset även om han inte tackat ja. Det rycktas också om att de tidigare Indy-brudarna skall göra cameoroller. Men det mest spännande ryktet är att Natalie Portman (en av mina favisar) skall spela Indys dotter!
Ja vi får väl se hur det artar sig - spännande skall det bli. Och jag kommer definitivt stå i biokön - Indiana Jones trilogin är trots allt filmklassiker av hög kvalitet.
Läs mer:
http://www.comingsoon.net/news/movienews.php?id=18197
http://comingsoon.net/films.php?id=4665
http://www.imdb.com/title/tt0367882/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
